Hallå.

Om 8,5 timmar tar jag tåget hem till sverige igen. Ska bli skönt att träffa familjen igen. Ska krama om dom extra mycket. "Varför då?" undrar vissa kanske. Jo, min allra bästaste underbara farfar Tore Wallnedal gick bort i lördags i cancer. Det var första gången någon som stod mig nära gick bort.
Det känns helt konstigt. Jag har inte riktigt fattat det än. Jag grät knappt när pappa berättade det. Såklart har jag gråtit sjukt mycket efter det, speciellt när jag ska sova. Nåt som kändes sjukt konstigt och fick mig att storgråta var det här. Det känns bara fel.
Lyssnar på den här låten nu och gråter lite.


Världens bästa Tore. ♥

Godnatt.